Föredrag av Torbjörn Lundström 2002-10-31
Torbjörn Lundström är utbildad tandläkare och har varit yrkesaktiv inom häst och djurtandvård under mer än 20 år och har under den tiden kunnat samla på sig sjukjournaler på mellan 40 – 50 000 hästar. Utifrån sina erfarenheter håller han nu i allt större omfattning föredrag om hästens tuggmekanism och de följder vårt användande av hästen får för hästens mun och hur vi ska kunna undvika att ställa till med mer bekymmer än nödvändigt för våra fyrbenta vänner.
Hästtandvård har länge varit ett eftersatt område men med tanke på att alla hästar förr eller senare kommer att vara i behov av en häst tandläkare är det viktigt att man har hästens tandstatus under uppsikt för att kunna förebygga och rätta till fel så snart de uppstår. Ju längre en häst får gå med besvär i sin mun ju svårare blir det att senare vid ridning och körning att komma tillrätta med de undflyende egenheter som hästen varit tvungen att ta till för att försöka undvika obehaget och smärtan. Om man tar sig en titt på statistiken för hästens munproblem härrör 30 % av sjukdomar och skador från orsaker som även skulle ha uppträtt naturligt hos hästen i form av tumörer, inflammationer, bettfel etc. De resterande 70 % är användarrelaterade skador dvs. skador som uppstått pga. av att vi har satt bett i munnen på hästen. Under senare år har det också uppkommit ett nytt problem som överhuvudtaget inte förekom för 20 år sedan. Det har det nämligen dykt upp allt fler fall av en form av karies hos hästar. Vad det beror på vet man inte riktigt men det verkar troligt att det kan vara ett ”livsstils” relaterat problem. Förhoppningsvis kommer vi att under de närmsta åren få reda på vad det är som är boven i dramat.
Eftersom hästen är en utpräglad gräsätare skiljer sig deras tänder väsentligt från våra rovdjurs tänder. Så snart en människotand vuxit ut är den klar med både krona och rot. En hästtand däremot fortsätter att växa tills hästen når medelåldern dvs. 14-15 år och först därefter börjar roten bildas. En häst har normalt 24 mjölktänder och mellan 38-42 permanenta tänder (variationen beror på om hästen får så kallade betar eller ej). Vid 2 års ålder påbörjas mineralisering av tanden och runt 2, 2½ startar det omfattande tandbytet som periodvis under 5 års tid kommer att påverka hästen. Hästen byter ett tandpar per år och kommer inte att ha bytt klart sina tänder förrän vid 5½ år. Detta är viktigt att ha i tanken då man rider och framförallt rider in sin häst eftersom hästen vid tandbytet kan drabbas av feber, diarré, ont i magen och blir rent allmänt känslig och öm i munnen under den period som tanden byts. Låt hästen få lugn och ro under denna period och ge absolut ingen antibiotika då det rör sig om en fullt naturligt och nödvändig mobilisering av hästens immunförsvar. Under tandbytesperioden kan man se att det bildas en tillväxtknöl vid käkbenet på hästen som kan vara mer eller mindre öm pga den enorma tillväxt som sker. Själva tandbytet går relativt snabbt när det väl kommit igång. Vargtanden är något som är av största vikt att hålla koll på om den skulle dyka upp då den i samband med att man sätter träns i munnen på hästen är en stor källa till smärta hos hästen och kan ställa till med betydande skada. Runt 50% av alla hästar får vargtänder och de flesta får dem under sitt första levnadsår men de kan dyka upp när som helst även senare vilket gör att det är viktigt att alltid ha med i tanken även när hästen börjar bli äldre.
Hur påverkar vi hästen när vi sätter bet i munnen på den?
Dels är det viktigt att tänka på att det område i hästens mun som vi använder för att ha bettet är gjort för att lagra upp mat som tungan transporterar upp till de övre tänderna för bearbetning. I detta område finns det nervpunkter som ger hästen signaler om att tugga. Om hästen till synes utan anledning (dvs. inget hårt slitande och dragande i tyglarna) i vissa lägen tuggar på ett sätt som vi inte väntat oss kan det bero på att vi kommer åt en nervpunkt i hästens mun. Det är också i detta område, precis framför de bakre tänderna som den så kallade vargtanden kan dyka upp och ställa till problem för hästen. Om tanden inte uppmärksammas av ryttaren/körsvenen kan hästen, för att undkomma obehaget, flytta upp bettet till de bakre tänderna och hålla bettet där med följd att dessa slits snett och senare ger även de upphov till smärta.
Vilka skador är det som kan uppstå i hästens mun?
Det är inte öppna sår eller skavsår som är det stora problemet utan tryckskador. Tryckskadorna uppstår då betslet kommer åt och trycker mot hästen skallben eller tänder (hårt mot hårt). Dessa orsakas främst av bettringarna som hamnar i fel läge. (Blir du förvånad, det blev i alla fall jag.) Fundera lite på hur ett vanligt delat betsel egentligen fungerar. Vad i betslets utformning är det som gör att hästen svänger på huvudet när du exempelvis tar ett ledande tygeltag? Låt oss säga att du tar ett ledande tygel tag åt höger. Det som får hästen att vrida huvudet åt höger är inte bettet i sig självt utan bettringen på den vänstra sidan som trycker åt höger.
Torbjörn säger att så länge vi envisas med att sätta diverse, för hästen, främmande föremål i dess mun så kommer vi att i mer eller mindre omfattning att ha de problem som betten ger upphov till men det finns sätt att minimera den skada vi gör. När det gäller att välja betsling som är så mild som möjligt för hästens mun finns det mycket att ha i tankarna. Vi kan börja med det faktum att man inte kan betrakta ett hästhuvud som färdigvuxet förrän hästen är 8 år gammal. Det gör att man måste vara beredd på att byta bredd på bettet under denna period. Frågan är sedan vilket sorts bett som är det bästa. På den frågan finns inget svar utan det beror på hästen och ryttaren. Den rekommendation som Torbjörn ger är dels att låta en hästtandläkare kontrollera bettet i hästens mun för att se så att det passar hästen och dels att växla mellan minst två olika betslingar. Variation minskar skaderisken. Helst ska en av de två vara utan någon betsling i munnen t.ex. hackamor (kräver att ryttaren lär sig hantera för att inte skada hästen) eller liknande. Utöver detta rekommenderar han att man då och då kopplar bort tygeln från bettringen och ersätter den sista biten mellan tygel och bettring med tandtråd för att träna på att minska trycket i hästens mun. Så tag med tandtråd i ena handen och silkesvantar i den andra och ge er ut i stallet och njut av samvaron med en förnöjd häst.
Föredraget arrangerades av Ombergs Islandshästklubb. Föredragsanteckningar och renskrivning är gjord av Åsa Kullman och ev. fel beror troligen på kladdiga anteckningar.